Med kundens bästa i åtanke?

Låt mig först erkänna att jag inte ens har läst IPRED-förslaget i sin helhet, så detta inlägg kommer inte i första hand att handla om IPRED, utan om den industri som musikbranschen är idag och mitt allmänna stöd för nerladdning så länge industrin vägrar att ändra på sig.

Sanningen är den att musikindustrin och filmindustrin är föråldrad på gränsen till antik. Jättarna har växt sig feta och föredrar nu att vila på lagrarana snarare än att ta tag i de problem som uppstått. Åtminstone så länge det inte innebär att de måste ändra sina uråldriga rutiner.

Redan innan Elvis och Beatles slog över hela världen och började sälja skivor internationellt fanns det ett problem för industrin att olika regelverk i olika länder satte käppar i hjulet för skivbolag och distributörer. På 60- och 70-talen gjordes några halvhjärtade försök att få till ett gemensamt regelverk för att underlätta distributionen av nya produkter. Dessa lades dock snabbt ner då man upptäckte att det fanns stora pengar att tjäna på att distribuera enligt de gamla normerna.

Konsumenterna fick helt enkelt fortsätta finna sig i att en skiva kunde släppas under sommaren i ena änden av världen och inte förrän till hösten fanns den att tillgå i en annan del av världen. På senare tid har detta, speciellt inom spel- och filmindustrin- blivit pinsamt påtagligt. Ett spel eller en film kan släppas över ett år senare i till exempel Australien än det görs i USA.

Tidigare fanns det pengar att tjäna på "overseas imports", dvs amerikanska eller japanska produkter som importerades till andra länder och sedan såldes till dubbla priset. Skillnaderna mellan den ena och den andra produkten kunde vara något så subtilt som ett annat omslag eller en omvänd låtordning. I bästa fall kunde det finnas ett extra spår på någon av produkterna. Det var en metod för jättarna att ta ut denna extra avgift, och naturligtvis utan att artisterna fick se ett öre av denna verksamhet. Artisterna får istället en fast summa per såld skiva, oavsett om skivan säljs för tio eller 300 kronor.

Är det någon som har frågat sig varför det inte går att köpa skivor i Afrika eller bortre asien (Japan och Sydkorea undantaget)? Det är för att den fasta summan som skulle gå till artisterna skulle äter upp för stor del av vinsten för jättarna. De känner att det inte är lönt att satsa på kapitalsvaga områden och istället fortsätta sitt ocker på den kapitalstarka marknaden. Underligt, med tanke på hur mycket de, enligt utsago, värnar om "sina" artisters väl.

I och med möjligheterna att ladda ner film, spel och skivor har den möjligheten försvunnit. Ingen tolererar att vänta ett år på en film som går att ladda ner på nätet samma dag som den släpps i USA. Inte heller betalar man ett överpris för att få en importerad version av samma film.

Efter att skivbolagen totalt missat tåget med nerladdning- på grund av samma lättja som gjorde att man inte tog tag i globala distributionsregler- sätter de nu sitt hopp till att hota nerladdare med böter på miljonbelopp och fängelse i minst fyra år vid en fällande dom (IPRED2 innehåller faktiskt sådana förslag). Detta gör de för att de vill försvara artisterna i sitt stall. Jag har svårt att tänka mig att de artister som försvarar IPRED vet vad det kommer att innebära för dem. Några extra slantar kommer de åtminstone inte att få se.

Jag har mer att säga om industrins våldförelse på sina kunder, så jag antar att vi hörs snart igen.

Lagar på lager...

Ett ganska hett ämne dessa dagar. Det brukar ju gärna bli det vid den här tiden på året. Under ett år röstas ett gäng nya lagar igenom, samt några tillägg eller ändringar till de befintliga, och den 1 juli ska de träda i kraft. Oavsett när förslaget röstades igenom blir folk lika överrumplade varje gång, men då har regeringen hunnit smita iväg på semester, och när de kommer tillbaka har stormen bedarrat. Intet nytt under solen.

Vad som är nytt är den massiva debatt som har uppstått efter 1 juli just i år, 2008. Naturligtvis är det den nya FRA-lagen som står för lejonparten av det mediala och folkliga uppmärksammandet. Debatt och debatt förresten. Visst verkar den väldigt ensidig för att ens kunna kallas för debatt.
FRA-lagen, eller signalspaningslagen som den egentligen heter- går ut på att all datatrafik och alla telefonsamtal som passerar Svea Rikes gränser kan avlyssnas och registreras, utan att det föreligger någon brottsmisstanke.

Nej, tjafsa inte! Detta är kontentan av lagen, och det är den nakna sanningen. Jag är väl medveten om de hycklande försköningar av ovanstående beskrivning som alliansen vill måla upp, och det är enbart tafatta försök till dimridåer som ska dölja det uppenbara. Storebror ser dig! De som lägger energi på att få oss att fastna i virrvarret av detaljer i lagen för att undanhålla oss sanningen har misslyckats, och det är av uppenbara skäl. Det här är inte den vanliga elefanten i vardagsrummet, det här är en mammut i din säng. Inga dimridåer i världen kan dölja den här kolossen.

Låt oss ta en titt på vad regeringskansliets (högst ställningstagande) hemsida säger om lagen:

Regeringen vill också ha tydligare lagstiftning...och skapa ett starkt skydd för den enskildes integritet.
Jaså? En regering som vill skydda medborgarens identitet ska inte först trampa honom på tårna så inihelvete som vår nuvarande regering har gjort iom genomröstningen av denna lag. Regeringen ska jobba för mig, inte mot mig.

...för att snabbt kunna uppmärksamma om hotbilden mot Sverige skulle förändras.
Något som inte finns kan inte förändras. Utrikesminister Carl Bildt talar om en aktuell hotbild mot rikets säkerhet, men kan av säkerhetsskäl inte tala om vilken den är. Bullshit, hotbilden mot Sverige är obefintlig, och även om den funnits hade signalspaning knappast varit ett effektivt sätt att stoppa den.

De soldater som deltar i riskfyllda internationella insatser måste ha bästa tänkbara skydd.
Korrekt. SSG har sedan 2002 varit närvarande i Afganistan, för att ta ett exempel. Men oavsett hur nyckfullt vårt älskade Internet kan vara när trafiken ruttas om kommer den inte att färdas via Sverige när taliban X mejlar taliban Y.

Ytterst sker kontrollen av FUN (Försvarets underrättelsenämnd). Inom FUN ska enligt förslaget finnas två enheter med skilda sammansättningar för hantering av...
Blablabla! Sluta! Quis custodiet ipsos custodes? Det är i det närmaste omöjligt att kontrollera den här typen av verksamhet. Och de resurser som kommer att läggas på att kontrollera kontrollanterna kommer att te sig obefintliga i jämförelse.

Allt dravel står att läsa i sin helhet på regeringskansliets hemsida, men det är ingen rekommenderad läsning. Det är samma goja rakt igenom. http://www.regeringen.se/sb/d/3013/a/78411

För egen del hoppas jag att signalspaningslagen rivs upp med buller och bång snarast möjligt, men det är några frågor jag finner långt mer intressanta än de som "besvaras" på regeringskansliets hemsida.

1. Varför? Om vi nu bortser från Carl Bildts smörja om en reell hotbild. Någon måste ha tryckt på för att Sverige ska anta en lag som den här, även om det "bara" handlar om en utökning av de befogenheter som FRA redan haft i många årtionden. Har Bush och hans enfaldiga administration pekat med stora pinnen på alliansen som i sin tur- som vanligt när USA kommer på tapeten- gjort vacker tass? Jag hoppas att alliansen har mer civilkurage än så, annars är vi förlorade.

2. Vilka otäcka synergieffekter kommer detta att få? Kommer det misstycke som uppstått att växa så stort att det faktiskt gör att lagen får motsatt verkan? Kommer folk att vända sig MOT riket och rikets säkerhet i sin ilska över att finna signalspaningskniven i ryggen? Nej, jag varken tror eller hoppas det, men jag ser en möjlighet, folk är uppenbarligen förbannade- och rädda.

Personligen är jag inte rädd för att "åka dit", men det är inte det som gör folk förbannade. Det är principen, Helge, det är principen. Storebror ska ge fan i vad jag gör, då är chansen mycket större att jag håller mig i skinnet.

Mer om lagar och deras mening kommer snart... kom tillbaka. Vi ses.

Earth Hour - En onödig timme i tidens oändliga hav

Jag vill gärna ställa mig positiv till konceptet Earth Hour. Ni vet den där timmen då vi alla ska släcka belysningen i våra hem, laga mat över öppen eld och i största allmänhet gå tillbaka till stenåldern. 60 minuter senare tänder vi lamporna, slår på teven och poppar popcorn i micron. Tretusensexhundra sekunders energibesparing räddar vår värld så att den kan återhämta sig efter hundratals år av miljöförstöring.

Nej, jag är inte fullt så korkad. Earth Hour är naturligtvis inte menat att rädda vår jord från undergång, det inser även jag. Earth Hour är en manifestation, en demonstration där folk får utrymme att visa sitt missnöje med miljöförstöring, global uppvärmning och vår moderna livsstil. Och som sådan är Earth Hour ett vackert initiativ.

Varför uttrycker jag mig då så negativt? Jo, Earth Hour är också- dessvärre- falsk marknadsföring. Alltför många tänder sina lampor efter den gångna timmen, klappar sig själv på axeln och tänker "Sådär, skönt att det var över, ett år kvar till nästa gång". Om man, som jag, råkar ha investerat dyra slantar i lågenergilampor spiller man dessutom hela idén i samma stund som man tänder ljuset.

Här är nämligen ett stort problem. Informationen är otillräcklig. Propagandan kring Earth Hour säger ingenting om vad som händer när lampan tänds. Energiåtgången när jag tänder min lågenergilampa kan till och med överstiga den besparing som görs under den timmen jag famlar i mörkret. Samma sak gäller för lysrör och i stort sett all annan elektrisk utrustning. Sådan är nämligen den elektriska apparaturens natur. Den gamla tidens glödlampor är ett undantag, dessa ska släckas så snart man lämnar rummet. Nästan alla andra elektriska apparater är så energikrävande under uppstart att det är inte är lönt att stänga av dem under bara en timme. Jag vill helst inte veta vad som händer om man stänger av en tidningspress för att slå igång hela maskineriet efter en ynka timme.

Jag förmodar att ingen stänger av motorn på bilen varje gång man hamnar vid ett rödljus på Sveavägen? Miljöpåverkan hade blivit långt värre än nödvändigt.

Nej, det krävs en annan typ av förändring. En förändring som ligger bortom en timme på stenåldern. Den här förändringen måste ligga på ett mentalt plan, där sammhällsstrukturen måste förändras från grunden. Samåk till jobbet, stäng av datorn när du går hem för dagen och- för all del- släck (glöd)lamporna när du lämnar ett rum. Inte bara en timme varje år, utan varje timme, varje dag, varje år.

Equalii - Möjliga och omöjliga ekvationer

Välkommen.
Senaste månaderna har bjudit på omskakande upplevelser. Motgångar, medgångar, hopp, förtvivlan och på senaste tid väldigt mycket inspiration.
Equalii är min nya blogg. Den kommer att vara helt olik min(a) andra blogg(ar). Det kommer att handla om politik, etik, rätt och rättvisa samt ett pottpurri av relaterade ämnen.

Någonsin hört en musiker slänga ur sig klyschan "Vår musik går inte att placera i något fack"? Jag tänker inleda den här bloggen med att göra ungefär samma sak.
Partipolitiken i Sverige har lite att erbjuda mig, jag är inte bunden till något parti, eller något politiskt block för den delen. Jag vill inte ens gå så långt att jag sätter en färg i form av "rött" eller "blått" på min politiska tillhörighet. Jag kommer att gå in närmare på anledningen till detta i en kommande post, som i skrivande stund är på planeringsstadiet.

Så, vad vill jag då? Om jag ändå snackar som en soffliggare och inte ens bryr mig om ledaren i varken stora eller små tidsskrifter, vad i hela friden startar jag då en politisk blogg för?
Svaret är kanske inte helt enkelt för den som är svårt insnöad på "röda", "blå" och "gröna" argument och värderingar, men jag ska ändå ge det ett försök. För mig kan en politisk idé antingen vara bra eller dålig, med tillhörande gråskala däremellan. Vem som kommer med idén spelar mindre roll i min värld. En av Reinfeldts idéer kan vara precis lika bra som en av de som Sahlin kommer med, eller lika dålig.

Angående namnet på bloggen, Equalii, åsyftas rättvisa, jämvikt och jämställdhet. Slagord som i sig kan låta vänsterorienterade, för all del, låt gå för det då, men de ligger mig fortfarande varmt om hjärtat.

Jag vill också uppmuntra folk att kommentera, men jag vill tillägga att jag KOMMER att rensa bland kommentarerna. Argument och åsikter är välkomna, men påhopp och irrelevanta inlägg kommer att plockas bort. Lyckligtvis är jag kung i det här träsket.

Återigen, välkommen ombord. Vi ses längst vägen.